Förlossningsberättelse på Danderyds sjukhus 03-04-03
och hemkomsten, från flaskmatning till fri amning.

Tillbaka 
Jag vaknade kl.  05:00 av att jag var kissnödig, kände då att slemproppen gick sen lade jag mig igen och tänkte för mig själv att jag får kolla på nätet vad man ska göra när slemproppen har gått. 
Efter ett tag i sängen blev jag kissnödig igen och gick återigen på toa då gick vattnet. Jag ropade på min man Ola och sa att  jag trodde att vattnet hade kommit - han kom rusande ut till mig på toa och vi ringde Danderydssjukhus. Jag pratade med en BM och hon frågade om jag hade några värkar? 
Vad då värkar frågade jag. Hur känns en värk??  BM beskrev hur en värk kändes & jag svarade då - NEJ då har jag inga värkar: BM sa - kom in så får vi titta på dig.

Ola och jag lyckades samla lite vatten i en burk som vi tog med till BB de vill gärna att man sparar något så de kan konstatera att det är vattnet som har gått. Vi satte oss i bilen kl. 05:40.

Väl i bilen så började värkarna. Nu vet jag hur en värk känns. Värkarna kom redan nu i 3 minuters intervaller. Väl inne på BB så togs vi emot av en natt BM som inte var speciellt intresserad, vi kom in vid kl. 06:00 jag  fick sitta med CTG i 45 min. Blev mycket kissnödig så jag fick sitta på en mobil toastol, värkarna var i full gång. CTG lossnade så vi ringde på klockan in kommer vår sura BM och rättar till CTG:n och säger att det inte gör så mycket. Vi kände oss väldigt ensamma och lite rädda inför det som hände. BM hade ej förklarat något utan bara kopplat CTG på mig och gått sin väg. Hon blev ganska sur när vi ringde på klockan och sa att den lossnat samt att hjärtfrekvensen på barnet gick ner. Ola frågade BM om allt var som det skulle. BM svarade inte utan sa att nästa skift tar över nu. Tur för henne annars så hade vi bett att få byta BM. 

Kl. 07:00 kom nästa skift en JÄTTE trevlig BM, jag frågade om jag skulle bli hemskickad, jag trodde att jag bara var i latensfasen, BM frågade om jag ville hem NEJ. Jag kunde inte låta bli att tänka på alla som blir hemskickade för att de kommer in för tidigt. Min latens fas kom ALDRIG.

Kl. 08:15 nu har jag skit ont, jag kan inte låta bli att krysta. BM frågar mig hur jag vill ha min förlossning Mitt svar - Jag vet ej, jag hade tänkt att fundera på det i påsk, jag sa att jag ville ha någon form av smärtlindring för jag villa inte ha denna smärta i 20 tim BM hade sagt att detta kunde ta ett tag, just då börjar jag krysta igen BM säger då - du ska inte krysta ännu vila nu spar på krafterna till sedan. Fast jag kunde inte låta bli att krysta, BM kände efter igen om jag hade öppnat mig något mer. 

Ja det hade jag gjort, jag var nu öppen 9 cm på 1 timme OJ då blev det fart på alla det tog tre sekunder så var alla på plats. jag fick lustgas ett tag, kl. 09:10 sattes en skalpelektrod på Liten, pga. att det var svårt att avlyssna fosterljuden. Liten (bebisen) blev mycket trött så jag fick bara  andas syrgas. Det var 7 pers inkl. 3 läkare där alla var beredda på ev. akutsnitt. 
Kl. 09:40 så beslutade läkaren att ta ut Liten med hjälp av sugklocka,  han hade navelsträngen ett varv runt halsen samt blev allt tröttare. Läkaren satte sugklockan jag kände inget jag var så inne i mitt. Min tanke var, gör vad vi vill med mig bara Liten kommer ut. En BM tryckte hårt på min mage medans läkaren drog ut Liten med hjälp av sugklockan, den var 5 cm i diameter för den som undrar. Det gick bra men han var mycket medtagen efter förlossningen. Liten kom ut torsdagen den 3/4-03  kl. 09:55 och  vägde 3700gr,  51 cm och huvudomfång på 37 cm.  

Jag hörde inget skrik när Liten hade kommit ut, då visste jag att det var något som var fel, läkaren lade Liten på mitt bröst. Jag kommer ihåg att jag sa -ta bort honom!! han andas ju inte.... De tog Liten igen. Läkaren tittade på honom och gjorde sina undersökningar, jag var fortfarande lite ledsen. Ola fick ej klippa navelsträngen då det var bråttom att få ut Liten.

Efter ett tag kommer de med Liten igen och lägger honom på mitt bröst han är det finaste jag har sett, så liten, söt och hjälplös. 
All personal som vi hade runt omkring oss var helt fantastiska.  Alla visste vad de skulle göra och  hur de skulle stötta mig som var totalt oförberedd. Det var en trygghet att veta att det fanns resurser om det skulle behövas.

Jag sprack upp lite men det kändes inte så mycket, blev sydd efteråt det tog ca 1 timme att sy färdigt. Jag var jätte kissnödig men kunde ej kissa så min snälla BM tappade mig på 800 ml urin när hon hade sytt färdigt. Jag fick  lite bedövning samt lustgas när BM sydde ihop mig. Masken blev nu min bästa vän ;o).

Denna dag så hade jag en tid på Ultragyn i stan för att fastställa hur stor Liten var för ett ev. planerat snitt, men Liten ville komma ut istället Jag jobbade dagen innan samt hade kurs i helgen. Jag hade inte planerat för fem öre att föda NU. Liten var ju planerad 23:e April & inte den 3:e. Alla säger att man går över tiden som förstföderska så jag hade i mitt stilla sinne satt 30 april som födelsedatum.

Liten var trött och medtagen efter förlossningen. Han hade gulsot så som blev värre och värre för varje dag så vi blev kvar på BB avd 16  i 9 dagar. Liten blev undersökt av läkare varje dag, läkarna var mycket kompetenta. De var mycket noga med att förklara för oss vad som hände med vår Liten, vi tog alla prover på Neo  avd 20 där det var helt underbar personal och ett lugn som inte går att beskriva. Ett stort tack till dessa människor som vår Liten träffade där. Vi blev väl omhändertagna på avd 16. 
Det fanns en nackdel att vara där så länge vi fick olika budskap av varje ny BM som vi träffade angående amning och tilläggsmatning.  En sa att vi ej skulle tilläggsmata nu när Liten ammade, en annan sa att han ej skulle ammas bara tilläggsmats osv. vilket gjorde att vi som föräldrar lyssnade på den som sa att Liten bara skulle ammas vilket i sin tur medförde att han inte fick i sig ordentligt pga. att han somnade inom 3 min vid amningen. Men BM sa att det var tillräckligt. 

Liten var väldigt medtagen under ett par dagar, vi minns speciellt en dag då vi trodde att han skulle mer eller mindre lämna oss. Han var totalt lealös. Han röde sig ej eller tittade under hela dagen vi hade honom hos oss i sängen så  att han skulle få känna vår värme, denna dag så fick vi eget rum på BB, personalen stöttade oss väldigt mycket. Detta var så jobbigt för oss båda, vi stöttade varandra hela tiden. Liten fick nu gå över till flaskmatning, alla hade hjälpt oss att mata honom via kopp och spruta. 

Svaret kom när vi hade en läkare som undersökte Liten igen och han sa att Liten inte får i sig tillräckligt med mat.  Vi blev jätte ledsna och jag som mamma kände mig totalt värdelös. Nu undrar ni varför!! Jo jag hade sagt till avd att jag kunde ge bort lite mjölk till andra mammor som inte hade så mycket mjölk, medan min egen Liten inte fick tillräckligt.
Jag kände hur jag vill sjunka genom jorden när läkaren sa att Liten inte fick i sig tillräckligt. Vi förklarade hur vi blivit tillsagda att bara amma osv. som tur var så hade Ola fört exakt journal hur länge Liten ammade vid varje tillfälle samt så hade också skrivit upp allt som Liten hade blivit tilläggsmatad. Läkaren sa att det var ingen tvivel om att vi hade fått för många olika budskap det syntes i våra anteckningar.

Nu fick vi amnings "förbud" vi fick order av läkaren att flaskmata och skriva upp allt han fick i sig. Läkaren förklarade hur mycket mat Liten skulle ha för varje dag. Han skulle ha mat minst var 3:e timme eller när han blev hungrig. Vi var tvungna att väcka Liten i början, han vaknade inte själv när han var hungrig, efter ett tag så började han vakna själv för att äta. Vi hade satt klockan men vi väntade tills han vaknade och då fick han mat direkt. När han vaknade själv och var hungrig så skrek han rejält så jag fick pumpa ut i ena bröstet medan han ammade på det andra. Han fick ju inte amma för länge, då han blev för trött att ta flaskan sedan. Gissa om det var en stressad mamma då. Ett par matningar med flaska så blev Liten lite piggare, vi skrev upp allt han åt och han var tvungen att matas minst var tredje timme

 Återbesök  till Neo bokades till den 22/4-03 kl. 14:00. Då träffade vi samma barnläkare som var med på förlossningen. Hon tyckte att Liten såg så fin och pigg ut, allt gulsot var borta. Läkaren sa att vi fick återgå till fri amning.  Ingen lyckligare än jag, Jag var förberedd på att gå med i amningshjälpen (hade redan pratat med dem) för jag visste att det skulle ta tid att få Liten att ta bröstet igen efter att ha fått flaskan i 3 veckor. Jag måste erkänna att han fick snutta på brösten under denna tid lite grann efter flaskmatningen.  Det visade sig när vi började så tog Liten bröstet direkt och det var bara ibland som jag pumpade ut och gav honom via flaska.  

Idag är Liten en stor krabat och ammar när han vill. Både mamma och pappa älskar det lilla knytet mest av allt på jorden. 

Liten har fått namnet JOHN. Varför han hette Liten var för att vi trodde att han skulle födas liten. Mamma är inte så stor. 

 

 

 


 

 

 

 

OJ ska jag föda idag???
Vi var lika förvånade både jag & min man.  Det var ju minst 3 veckor kvar. Vi hade inte packat BB väskan men som tur var tog vi med kameran. 

 

 

Efter 4 timmar på BB så fick jag ligga i mammas famn & amma, vår BM hjälpte mig första gången. 

 

Vikt 3700g längd 51 cm & huvudomfång 37 cm.
Jag fick genomlida lite provtagningar. Jag var jätte trött efter förlossningen så barnläkaren undersökte mig & sa att jag skulle vara under observation. 


Jag fick vara hos pappa när BM sydde mamma.  Tyvärr så fick inte pappa klippa navelsträngen då det var bråttom. Pappa fick blodskvätt på axeln av min navelsträng.

 

 

Jag tilläggsmatades på BB jag var för medtagen för att orka suga på mammas tutte.

 

 

 

Här är jag på BB avd 16. jag var där i 9 dagar innan jag fick åka hem. Jag hade gulsot så jag fick sola i en Billibed i ett dygn.
Jag sov mest hela dagarna jag matades via flaska mamma & pappa fick order av läkarna att skriva upp exakt hur mycket jag åt & jag skulle äta var tredje timme dygnet om.

 

 

Mammamjölk på flaska, då blev det lättare att suga i sig den goda mjölken, jag var så trött att jag inte orkade att amma. 

 

 

 

 

Så här trött kunde jag vara, inte så kul för mamma & pappa som var jätte oroliga.

 

 

 

 

 

 

 

Nu är jag på väg hem. BB personalen har godkänt min klädsel. Det var snöoväder ute.